Lisa Nilsson

Har varit hemma ett tag, fick sluta tidigare eftersom sista bussen som inte kostar övernaturligt mycket går 23.50 (nästa buss kostar nämligen 72 kronor för alla, normalpriset är 18 kronor för mig.)
Är riktgtigt trött nu så detta blir inte ett speciellt långt inlägg.
Kvällen började med att vi anlände dit vi skulle prick klockan 17. Vi fick stå ute i den bitande kylan i typ 10 minuter innan de ens släppte in oss för att sedan få vänta ytterligare 30 minuter inomhus. Vi blev tilldelade våra uppgifter och resten av kvällen bestod i princip av: Ta betalt för att ta jackor, ta betalt för att ge folk fika och cola, lyssna på musik, titta på när folk spelade instrument och sjöng, spela in när folk spelade och sjöng.
Puh, am I glad it's over! Men jag ska inte klaga, jag fick njutelse i form av god musik och en hel del trevligt folk.

Och hela denna röra av människor, som alla var unika och med helt annan syn på livet än den jag har, fick mig att inse. Jag har nog umgåtts fel. Inte för att jag inte älskar mina vänner, tro mig när jag säger att utan dem vore jag ingenting, absolut ingenting alls. Det jag menar är bara att nu, när jag anser mig ha hittat mig själv som person, inser jag hur olika vi egentligen är.

Dessa funderationer kommer jag att gå och lägga mig med, sängdax nu, kram!